Hitachi P-52 A

Du måste fånga dem alla!

Jag vaknar lite väl sent en fredagsmorgon (det ska väl en bloggare göra?) och beger mot ytterdörren för att insupa lite frisk höstluft. Där ute möts jag av ett pensionärspar som just ska plinga på dörren. "Inte vill du ha en liten tjock-TV? Den är bara svartvit." Jovisst, svarar jag och funderar på vad de kan ha med sig. Paret ska flytta och nu är det dags att göra sig av med sin gröna Hitachi P-52 (visst låter det som ett bombplansnamn). De hade haft den i sin snipa till havs och gissade att de köpt den ny någon gång mellan 75-80. Vilket säkert kan stämma, enligt nätet är den från 1973, men det är osäkert. 70-tal är det i alla fall.

En rolig detalj är att jag nyss köpt en likadan för 209 kr. En av våra lokala loppisar har varje vecka en sluten auktion på några utvalda föremål. Frugan råkade se ett grönt monster på deras Facebook-sida och jag kände mig tvungen att buda. Budet sker genom att man skriver namn på föremålet, sitt eget namn, telefonnummer och ett bud. Jag skrev 209 kronor och det kan mycket väl ha varit det enda budet tihi... När jag nyligen var nere och föreläste(!) om tjock-TV i Malmö på Retrospelsfestivalen så ringde de och berättade att jag hade vunnit TV:n. Det roliga med denna var att originalmanualen, elschema och nån extrablankett fortfarande fanns kvar. Det tråkiga är att båda är gröna, denna gjordes faktiskt även i gult, rött, och vitt. Hade inte varit fel med en i varje färg! Lite snabb huvudräkning (209 + 0 delat med 2) gör att marknadsvärdet borde vara 104.50 kr just nu. Lite mer borde man dock få i storstan på grund av den otroligt läckra designen.

Välkommen till high tech 1973.

Den ena har serienummer G4H 015199 och den andra G5A 020619. Den med det högre numret är troligtvis lite, lite nyare. Undrar om inte den ena är lite ljusare grön än den andra också, svårt att se. Enligt Radiomuseum.org kostade den 448 D-mark vid lanseringen, vilket borde bli cirka 735 svenska kronor 1973. Ganska mycket pengar på den tiden får man anta.

Designen är som sagt klockren med många finesser, en klar femma! Handtag och antenn fälls in helt, snyggt och prydligt. Det fräna frontglaset är enkelt att ta av, på och rengöra. Det finns sex kanaler och de ändras genom två knappar som går igenom dem uppåt eller neråt. Framtill genom frontglaset ser du vilken som är vald just nu från en liten ruta med siffror som troligtvis rör sig på ett hjul. Av någon underlig anledning finns det två stycken knappar för att starta apparaten, det ena är volymkontrollen och det andra en on/off-knapp. Att man måste vrida på två stycken är verkligen udda. Efter lite sökande i manualen finner jag att det ena är en "vacation switch", den ska normalt sett vara PÅ men stängs av om man är borta länge på t.ex. semester. För att prata modernt språk verkar volymkontrollen även vara standby-knappen, medan en "vacation switch" då så att säga är huvudströmbrytaren. Logiskt, men ändå inte på en så här liten TV. Man kan ju lika bra dra ut sladden kan man tycka.

Dödligt läcker design.

Vi börjar med att testa den ena av dem med en vanlig famiklon och antennsladd. Tyvärr är bilden inge vidare, dessa har ju bara antenningång man kan välja på. Väljer därför att ta fram en gammal hyrenhet av SEGA Mega Drive II istället, men bilden övertygar inte trots en bättre antennsladd. Balansen mellan att få en riktigt härlig svärta och ändå kunna se vad man gör på skärmen är svår. Dessutom tycker jag att den saknar ordentligt fokus. Trots detta finns det ganska många inställningsmöjligheter baktill och uppe på TV:n. Jag byter till den andra identiska apparaten och tycker mig se att bilden är lite bättre, men fortfarande inte godkänd. Ljudet är dock riktigt bra för en så liten mono-högtalare.

Hyfsad bild efter lite joxande, men absolut inte bra.

För att ställa in bilden måste du börja med att kanalsöka som på den gamla goda tiden. Börja med att låta knappen bredvid sökvreden var uppe och inte nedtryckt, för annars använder TV:n den interna antennen. Sedan måste du välja kanal 3, 4 eller 6 för att få bild. Endast de kan söka på kanaler mellan 21-69 (TV-spel ligger normalt på kanal 36). Nä, nu är det dags att öppna upp och se vad vi hittar inuti,  får vi lov att gissa på Hitachis egna tub som i de andra två svartvita modellerna av samma märke vi har recenserat? Mycket riktigt är det Hitachi 310EUB4, samma som sitter i Hitachi P-20 A. Det verkar inte sitta någon fokus-ratt på flybacken, så man får vackert nöja sig med att ställa in bilden med hjälp av ljus och kontrast. Övriga rattar ställer bara in höjd och sidled. Dessa sitter baktill, två stora vred, två små du når med en vanlig skruvmejsel och ett som du når om du öppnar upp TV:n. Den sistnämnda behöver du nog inte bry dig om. Det säger sig själv att det inte blir någon perfekt bild med dessa förutsättningar, men så är den också 45 år gammal!

Designmässigt är denna TV klockren, men bilden lämnar en hel del att önska. Har du tänkt spela på en svartvit Hitachi så välj hellre P-20 A som jag vill minnas ska ha lite bättre bild, trots att de har samma bildrör. Den speciella sladden som också Hitachi TU-75-301 använder sig av är utformad på det sättet för att även kunna bära 12 V i samma uttag.

BETYG

Bild: 1/5
Ljud: 3/5
Utvändig design: 5/5
Menydesign: Saknas

EGENSKAPER

Märke: Hitachi
Modell: P-52 A

Bildrör: Hitachi 310EUB4 (svartvit)
Chassikort: Okänt

BILD/LJUD
Typ: CRT
Format: 4:3
Skärmstorlek enligt tillverkaren: 12"
Egentlig bildyta: 11,5"
NTSC: Okänt
Ljud: Mono (1 x 2 w, 25 ohm)
Text-TV: Nej

INGÅNGAR
Antenningång x 1
Hörlursuttag x 1 (på sidan)

STRÖM
Volt: 220 V, 50 Hz (DC 12 V)
Elförbrukning: 32 W / 16 W

FORMAT
Bredd: 33 cm
Höjd: 28 cm
Djup: 31 cm
Vikt: 8 kg

ÖVRIGT
Fjärrkontroll: Nej
Fjärrkontroll behövs för att byta till AV-kaneler: Finns inga AV-kanaler
Färg: Grön, röd, vit och gul
Bärhandtag: Ja, upptill (infällbart)
Tillverkningsland: Japan
Lanseringsår: 1973
Servicemanual: https://www.manualscenter.com/manuals/hitachi/p52-service-manual.html
Övrigt: Inbyggd antenn, frontglas i plast